HP

Jag var 8 år tror jag när min syster hade köpt hem Harry Potter och Hemligheternas kammare. Jag kommer ihåg att jag verkligen tyckte om filmen men trodde inte det fanns mer av dom så jag kollade på filmen kanske 7 gånger, det var en underbar känsla att bara fantisera sig in i filmen, jag brukade säga att jag var Harry Potter och kunde trolla jättebra. Nästan 2 år senare upptäckte jag att det faktiskt fanns många mer filmer (inte LITE efterbliven?) så jag kollade på alla men i oordning, för att jag hade gjort det så fattade jag nästan inget så det blev inte så roligt längre. När jag var 11 hade jag sett alla filmerna (som då var ute) i ordning men fattade ändå inget, jag hade många frågor som att Hur kom han till skolan? Hur kom han hem till familjen Dursley? Vem avslöja att han var en trollkarl?
Jo det var såhär att jag kanske inte nämnde det men du som läsare kanske gissade ut det att jag INTE såg den första filmen alltså De vises sten, inte föränn förra året hade jag märkt det så jag kollade om på ALLA (nästan inte dom sista som inte var ute än), Kände mig faktiskt ganska glad att jag glömt att kolla på den för nu fattade ju jag hela filmen. Den första filmen var JÄTTE bra tyckte jag till och med bättre än den anda,  såklart så kollade jag på den om och om och om igen var som besatt i den.
När den näst sista filmen kom ut kändes det väldigt nära slutet men jag tänkte inte så mycket på det utan sa till mig själv att det tar ett helt år tills nästa film kommer ut DET ÄR INTE SLUT ÄN. Såklart när det sista filmen kom ut tittade jag på den med mina vänner som inte alls fattade för de hade inte ens sett 2 st av filmerna, medans jag satt där och försökte hålla mig för att inte gråta så ville min vän bara fjanta sig, hon tyckte att det tydligen var roligt att sitta och peta på mig när det blev långtråkigt, blev såklart JÄTTE iriterad men sa inget (DUMT AV MIG) för sen började hon dricka min Fanta och ta från mina popcorn när hon hade allt fullt och inte ens tagit en enda klunk av hennes dricka, sa åt henne att sluta så hon gjorde det efter ett tag.
När Snape dog var det som om att allt var slut,  jag kunde inte fatta att han någonsin skulle dö? varför tänkte jag då och försökte hålla mig, jag ville inte gråta framför dom.
Jag älskade slutet och tyckte att det var bäst så för dom kan ju inte göra fler och fler filmer det blir ju bara långtråkigt senare.
När jag kom hem var jag på skit humör orkade inte göra nått, kunde inte fatta att det var slutet jag ville inte acceptera det än, den natten grät jag jätte mycket. Det kom från ingenstans jag  bara började gråta....
Det här är min historia om hur jag för första gången såg på Harry Potter hoppas  du inte råkade somna.

Harry Potter is my life. McGonagall has Transfigured all my sadness into a happy thought. Luna is my source of energy. Nevile is my role model. Ron is the root of my smile. Hermione is the girl who solves every problem in my life. Snape reminds me to never be a coward. Harry is the person who tells me, no matter how horrible life is, we have to keep Marching On.
Forever a Potterhead.


Berätta gärna din första gång <3